sommardag på spikarna
hatar sjukhus
mina 2½ senaste dygn har jag desvärre tillbringat på sjukan. tragiskt nog föll jag ihop på jobbet. mitt under en väldigt intressant utbildning. mot min sega vilja kom ambulansen, raka vägen in på akuten. undersökningar och provtagningar till tusen. därefter blev jag intagen på ao (akut observation) där jag fick ligga i 1 dygn, uppkopplad med EKG. när jag sedan trodde att jag skulle få åka hem blev jag istället placerad på MAVA där jag låg för drygt i är sedan för samma problem.
denna gången skulle det visa sig att läkarna gjorde betydligt mycket mer än sist.
samma dag jag kom dit var jag på arbets EKG, fick cykla och samtidigt mättes mina hjärtslag, puls och blodtryck i samband med ansträngning.
dagen efter fortsatta kontrollerna och jag var på ultraljud av hjärtat samt CT röntgen.
på MAVA delade jag rum med Vivan 85 pannor. önskar jag blir som henne när jag blir gammal. där låg vi i varsin säng och funderade över livet. hur det var då och hur allt blivit. Vivan var orolig över mig att jag låg där, jag som var så ung. Jadu Vivan, om du bara visste hur det är att vara ung idag.
vi hade det ganka trevligt jag och Vivan trots att vi båda var där för att vi var sjuka. Ja, vad skulle vi annars gjort på sjukan =p
Innan CT röntgen idag var de tvungen att sätta en ny kanyl i min arm, då den andra var för trång. det har aldrig besvärat mig att bli stucken och jag är heller inte svårstucken. det skulle jag aldrig ha sagt högt. nål fan kom aldrig rätt och det kom fan heller inget blod. de stack och stack. de karvade och karvade. för min del blev det typ 6:e gången gillt. efter lite grin och frustration från sjuksystrarna var kanylen i alla fall på plats.
så var det dags för själva CT röntgen. Vivan hade berättat hur det gick till och det lät inge farligt. dock har man ju sätt hur det går till på tv. en stor trumma som man åker in i med hela kroppen. Vivan hade rätt det var inte så farligt. dock spred det sig en liten gnutta panik i mig när jag låg där fastspänd med huvudet på britsen. in och ut några gånger.
sen skulle jag röntgas med kontrastvätska också. och det var det den störra kanylen var till för. jag visste att man kunde känna sig varm och få en konstig smak i munnen, men aldrig kunde jag tro att det skulle kännas så konstigt. vätskan kom in i kroppen med en väldigt fart och åkte rakt upp i huvudet. därifrån spred det sig en otrolig värme genom hela kroppen, när vätskan efter nån sekund nådde de vitala delarna trodde jag att jag kissat på mig. så var dock inte fallet .
en känsla som inte går att beskriva med ord, läskigt var det i alla fall.
när alla tester och prover var färdiganalyserade så var det dags att få åka hem. ingenting visade någon speciellt. hade väl inte räknat med något annat heller med tanke på föregående sjukhusvistelse. det var skönt att få en rejäl genomgång i alla fall. jag kommer så småningom att få gå med långtids EKG i 7 dagar hemma.
kroppen känns just nu som gelé, benen har svårt att bära mig och det känns som att jag blivit överkörd av en ångvält. men efter omständigheterna mår jag skapligt. är skönt att vara hemma igen och ser framemot en lugn och skön helg.
en sak som var positiv med denna vistelse är att jag har övervunnit min rädsla för att ta blodtrycket. numera är jag bara sprut och nål rädd =p men hellre det.
denna gången skulle det visa sig att läkarna gjorde betydligt mycket mer än sist.
samma dag jag kom dit var jag på arbets EKG, fick cykla och samtidigt mättes mina hjärtslag, puls och blodtryck i samband med ansträngning.
dagen efter fortsatta kontrollerna och jag var på ultraljud av hjärtat samt CT röntgen.
på MAVA delade jag rum med Vivan 85 pannor. önskar jag blir som henne när jag blir gammal. där låg vi i varsin säng och funderade över livet. hur det var då och hur allt blivit. Vivan var orolig över mig att jag låg där, jag som var så ung. Jadu Vivan, om du bara visste hur det är att vara ung idag.
vi hade det ganka trevligt jag och Vivan trots att vi båda var där för att vi var sjuka. Ja, vad skulle vi annars gjort på sjukan =p
Innan CT röntgen idag var de tvungen att sätta en ny kanyl i min arm, då den andra var för trång. det har aldrig besvärat mig att bli stucken och jag är heller inte svårstucken. det skulle jag aldrig ha sagt högt. nål fan kom aldrig rätt och det kom fan heller inget blod. de stack och stack. de karvade och karvade. för min del blev det typ 6:e gången gillt. efter lite grin och frustration från sjuksystrarna var kanylen i alla fall på plats.
så var det dags för själva CT röntgen. Vivan hade berättat hur det gick till och det lät inge farligt. dock har man ju sätt hur det går till på tv. en stor trumma som man åker in i med hela kroppen. Vivan hade rätt det var inte så farligt. dock spred det sig en liten gnutta panik i mig när jag låg där fastspänd med huvudet på britsen. in och ut några gånger.
sen skulle jag röntgas med kontrastvätska också. och det var det den störra kanylen var till för. jag visste att man kunde känna sig varm och få en konstig smak i munnen, men aldrig kunde jag tro att det skulle kännas så konstigt. vätskan kom in i kroppen med en väldigt fart och åkte rakt upp i huvudet. därifrån spred det sig en otrolig värme genom hela kroppen, när vätskan efter nån sekund nådde de vitala delarna trodde jag att jag kissat på mig. så var dock inte fallet .
en känsla som inte går att beskriva med ord, läskigt var det i alla fall.
när alla tester och prover var färdiganalyserade så var det dags att få åka hem. ingenting visade någon speciellt. hade väl inte räknat med något annat heller med tanke på föregående sjukhusvistelse. det var skönt att få en rejäl genomgång i alla fall. jag kommer så småningom att få gå med långtids EKG i 7 dagar hemma.
kroppen känns just nu som gelé, benen har svårt att bära mig och det känns som att jag blivit överkörd av en ångvält. men efter omständigheterna mår jag skapligt. är skönt att vara hemma igen och ser framemot en lugn och skön helg.
en sak som var positiv med denna vistelse är att jag har övervunnit min rädsla för att ta blodtrycket. numera är jag bara sprut och nål rädd =p men hellre det.
