Häst Äventyr

Då var det dags igen. Jag har tydligen gått och blivit lite hästtokig. Idag efter jobbet så åkte jag och Alex till hennes stall där hon sköter om en häst som heter Travjola. Och jag skulle idag få rida på den. Jag var livrädd och förväntansfull. Vi gick ut och hämtade Travjola och hennes son eller vad det heter på hästspråk, föl kanske men han var typ 4 år så då är han kanske fullvuxen, jaja det finns mycket att lära sig. vi hämtade den i hagen iaf. Shit, jag skulle leda henne hela vägen in till stallet själv. var livrädd, men det gick jätte bra hon traskade på så fint bredvid mig.

jag har ju bara en annan häst att jämföra med och det är Sherikan och jämfört med honom så var Travjola gigantisk tycker ju jag då =p

det gick super bra inne i stallet, tidigare har jag knappt kunnat gå in i ett stall utan att svälla igen i halsen och fått klåda i ögonen. det enda som var jobigt var att jag nös en hel del och snoret rann, men det var de värt.

först så ryktade jag henne och sen så spände Alex på sadeln, som var en westernsadel. tydligare en lite mer bekväm sadel.

i full hästkläds mundering var det nu dags att ta ut henne. och nu kom det riktiga provet jag skulle ju ta mig upp på henne också. gick faktiskt bra men så fort jag kom upp började jag att oroa mig för hur jag skulle ta mig ner =p
sen begav vi oss iväg. Alex ledde henne först och jag höll i mig stenhårt i sadeln. sen fick jag pröva att hålla tyglarna själv, läskigt men super kul.

sen fick jag också pröva att stanna henne med hjälp av tyglarna och läten. och sen fick jag henne även att gå framåt igen med hjälp av en liten lätt kick i sidan av henne med skon.

ja det var en blandad känsla av räddsla och spänning. men allt gick jätte bra och det var det roligaste jag har varit med om på länge.

nästa gång kanske jag ska få rida själv. men jag vet inte ja skulle nog vilja bekanta mig lite mer med henne innan jag vågar det! men Alex kommer säkert få mig på andra tankar det var ju så roligt.


Tack Alex för en super roligt em med hästarna =)



Hedersinlägg från Alex

En dag med Mårten

Nu ska jag berätta hur det är att vara vän med Mårten.
Mårten är blond.
Hon är rolig och har alltid nära till skratt.
Trots det så kan hon vara jättedjup och förstå alla problem.
Hon har nog haft en smärtfri barndom, ändå dras vi med samma livsproblem.
Hon är stadsbrutta och jag tror aldrig hon jagat älg men hon är en jordnära tjej ändå.
Hon får mig på bättre humör.
Hon är flexibel och vi har samma talang att läsa av hur man ska bemöta olika typer av människor.
Hon tror på kärleken precis som jag.
Hon är ordentlig och stilren.
Hon är den enda jag känner som sätter sig ytterst vid ett 4-bord på donken.
Hon äter mycket och nästan all mat precis som jag.
Hon funderar ofta på livet.
När jag berättar om hur min släkt är och hur det är i Ånge blir hon alldeles brydd.
Hon gillar faktiskt hästar men hon är allergisk.
Hon har sjukt lätt för att träffa nya människor medans jag alltid blir tillbakadragen från början.
Hon jobbar på samma jobb som mig och vi har samma arbetskollegor.
Hon har en stor fallenhet för skor......som ser likadana ut.
Hon ställer upp för andra människor.
Trots att man är ifrån henne ett tag och inte hörs är hon samma gamla goda Mårten varje gång man träffar henne.

Ja, det var lite om Mårten det...

Snacka om att jag blev tårögd när jag läste detta. Min vän Alexandra (alexsportal.blogg.se) som skrivit detta om mig.

Tack för att du är min vän!

Äventyr

Tro det eller ej, men i lördags red jag på en häst för första gågen i mitt liv. Eller nästa iaf tror att jag nån gång när jag var 6 år satt på en häst på typ Kolmården.


Anledningen till att jag inte haft nåt större hästintresse är för att jag är döallergisk mot dem..

På Alnö finns det hästar överallt och jag brukar klappa och prata med dem ibland och det har ju fungerat.

Men nu skulle jag alltså få rida på riktigt.


Även om hästen inte var så stor, så blev det ett sort ögonblick för mig!

Lillen var en Shetlandsponny och heter Sherikan, han var dock lite förkyld och hade hosta.

Så det blev ingen längre tur. Allergin gick hyffsat och han var jätte söt. Det kan jag tänka mig att göra om.


Gärna med en större häst också =)


Sherikan


Fundering om en surikat

Knepigt men sant, igår låg jag och fantiserade om surikater.

Såg mig en liten surikat stående på bakbenen liksom på tå som om han skulle se bättre om han sträckte på sig.

Surikaten lever på Afrikas savanner här kommer lite mer fakta om surikater:


Surikat (Suricata suricatta) är ett litet däggdjur som lever bland annat i Kalahariöknen.
Surikater tillhör de mindre mangusterna. Kroppens längd ligger vid 30 centimeter och sedan tillkommer en cirka 25 centimeter lång svans med slät päls.

Pälsens färg är beroende på underart grå, beige eller ljusbrun. Från ryggraden till sidorna finns åtta till tio tvärstreck, men dessa finns inte på huvudet och svansen. Runt ögonen förekommer svartaktig päls.
Vid främre extremiteterna har surikater tydligt långa klor som används för att gräva i sanden.Surikater är mycket sociala djur och lever i kolonier med upp till 30 individer.

Varje grupp består av ett dominant föräldrapar och deras avkomma. Det förekommer även att flera familjer lever i samma koloni. Trots att de har förmåga att gräva själva utnyttjar de oftast bestående bon av jordekorrar som de bara behöver utvidga. Medan några individer gräver håller andra utkik efter fiender för att varna gruppen vid fara. Som alarmtecken används ett karaktäristiskt skall och efteråt tar alla hastigt tillflykt i boet. Uppgiften att hålla vakt växlar bland individerna i gruppen.

Födan består till nästan 90 procent av insekter och därtill kommer mindre fåglar, ödlor och deras ägg.






Så var det med det!

...

igår var det den 14 oktober.  lägger en tanke åt den dagen.

jobb

sitter på jobbet och sliter. det ringer på ganska så bra idag! när jag satt och käkade lunch kom chefen in och satt sig och pratade lite, nu har man jobbat så länge så till och med chefen säger Mårten =)

jag ska flytta imorn, inte från min lägenhet utan från min lilla kuvös här på jobbet. jag har haft eget rum hela sommaren, ett chefsrum då min avdelning inte haft någon gruppchef. läskigt att komma ut i kontorslandskapet jag som trivts så bra här i mitt lilla rum.

får ändå sitta kvar med mina närmsta kollegor Jesper och Rickard, flyttar bara ca 5 meter ut i landskapet. så dom slipper mig ändå inte =p


RSS 2.0